|
Spänn på dig skidorna en dag i början av mars och bege dig ut på
kalfjället, med en strålande sol ovanför dig! Finkaliberstudsaren hänger
tvärs över ryggen och riporna knarrar i branterna! Ibland måste du ta av
dig skidorna för att gå över speciellt steniga partier, eller klättra
längs sidan av ett fjäll. Att besitta kunskaper om skidåkning i utförsland
är inte heller helt fel. Det kan verkligen gå undan i dom kuperade snitten
för att plötsligt kraftigt bromsas upp av djup och lös dalgångs snö. Men
att där smyga lite på huk och närma sig sovande ripor i gnistrande sen
vintersol är helt underbart! Ryggsäcken med fikat för dagen utgör
skjutstöd för den lilla bössan i kaliber .22, och knallen rullar ut och
studsar mellan fjällens väggar. Den bländvita fågeln trillar omkull för
att bli liggande stilla! Detta sätt att få vara ute i den bästa av
vinterns väder är och kan vara nästan skadligt, för sedan vill man bara ha
mera! Ripan, både dal- och fjällripa kan man som säkert är bekant också
jaga på hösten. Eftersom jag sällan är anhängare av det mera sportsliga
och turistaktiga flyktskyttet så har jag ingen hund. Detta till trots så
kan det vara riktigt trevligt och spännande att få gå på så kallad
uppflogsjakt, just efter ripa. Det är väl långt ifrån lika effektivt i
antalet nedlagda fåglar, men ack så skönt att ibland få slippa en irrande,
stressande och sökande stående fågelhund runt omkring sig! Att bara rå och
styra över sig själv och gå dit man vill. Den jakten kan bedrivas vart som
helst, i lågland, dalgång eller på kalfjäll. Självklart om jag känner för
det så kan jag enbart slå följe som guide, till en redan ägare av stående
fågelhund.
|