Rätt många är samtalen och mailen jag får, om hur jakter och fällfångandet av alla slag går för jägare runt riket. Sedan doftlockmedlet släpptes så har det varit väldigt spännande fläckvis! Detta citat här nedan är direkt ur kundens mail. Eftersom fällor och lodjur (syftet var självklart inte att avliva lodjuret, utom jakttiden) är känsliga saker för den icke köttätande allmänheten så vill jag skona kunden genom att inte skriva varken namn eller ort - än mindre kön. Men med stora öron lyssnade jag...

"Hursomhelst, jag har haft fällan på plats sen juni och bara tagit grävlingar(3). Har under vintern sett räven jaga sork bara 50 m från fällan, men inte brytt sig. Har tre loar som kutar i området, var av en har sin rutt en bit bortanför fällan. Fyra nätter efter jag droppade i ditt doftlockmedel slog fällan igen. På med skidorna och iväg över åkern, hann inte ens dricka kaffe. När jag kommer fram så ser jag spåren, runda och stora som tefat. Jävlar, jag har en lo i fällan är första tanken. Adrenalinet pumpar när jag gläntar på luckan, men inget händer..... Fällan är tom???? Kollar framsidan och hittar tassavtryck på fälltaket, lon har lagt tassarna på taket och tryckt igen fällan själv. Kollar sen spåren, den har kommit spikrakt i vinden mot fällan och bara knallat lugnt därifrån. Nya friska tag och lite mer medel i fällan. Jag rapporterar om det händer något mer."

Trapperns Doftlockmedel...