TRAPPERN
TESTAR
DRY & WARM
Ull underställ



Så var det ju det här med kanske kroppens viktigaste plagg av alla – understället. Det som ska sitta närmast huden under främst vinterns halvår. Jag har haft massor av olika underställ genom åren, och som allra oftast en hel massa struntplagg. Som den människa vilken utvecklade kläderna knappast hade själv varit ute en hel vinterdag. Jag har haft underställ som har visat mera pappersvita Trapperben än vad de har isolerat mot kylan. På kvällarna brukar jag sitta hemkommen efter en dag i skogen med mitt underställ på. All utrustning är uppackad och elden är tänd i kaminen i verkstaden. Då sitter jag med en kaffekopp nära värmekällan och små bläddrar i en jakttidning och funderar mellan raderna. Det var också då en dag före jul som jag sneglade på sidan om tidskriften och fick se mina bara ben mellan underställets vävda fibrer! Men vad i hela friden tänkte jag; - Nu har detta underställ definitivt gjort sitt, sa jag för mig själv. Och vid nästan samma tidpunkt träffade jag Magnus Frisk i ett jaktligt sammanhang. Han hade gått och blivit Vilhelminabo och berättade ganska snart om sina planer och visioner. Magnus hade redan också räknat ut att jag ingick i hans kommanden, och jag var inte sen att haka på. För jag vet ju vad som hände med mitt gamla underställ… Magnus har utvecklat och tagit fram ett underställ i 100 % Merino ull. Han använder sig av varunamnet Dry & Warm, följt av wool underwear original. Det är faktiskt som så att det inte är vilket underställ som helst, och det är långt ifrån alla sådana plagg som kan och får leva upp till detta kvalitetssignum som vad ett äkta innebär. Förpackningen bär på logotypen för en helt genuin produkt av enbart ull. The Woolmark Company, är ett sorts företag ett institut som testar och reglerar olika tillverkares produkter. De har stränga normer vad det beträffar användarvänlighet, fabricering och kvalité. Det är således därför inte alla fabrikanter som kan sätta Woolmark’s logga på sina verk. Märket utgör en riktningshänvisning för dig som kund. Ungefär som Trapperns äkthetsbevis, med glimten i ögat. För att ull ska gå att ha närmast kroppen så måste det vara vävt i extremt fina fibrer, annars kliar det. Man mäter generellt finheten i mikron, och Magnus underställ har ett tal av 19,5vilket betyder att kvalitén är mycket god. Gramvikten mäter på dryga tvåhundra, närmare bestämt 210 gram vilket säger att det är ett av de tunnare underställen. Det är svårt att få en uppfattning om detta med vikter och tjocklekar i allsköns olika ordningar, främst när inte tillverkarna skriver ut deras egenskaper. Den primära konkurrenten Aclima är mera förtegen hur deras sammansättning ser ut. Woolpower meddelar dock att deras standard ställ har 22 mikron, alltså att den enskilda ullfibern är 22 tusendels millimeter tjock. Så lite förenklat kan jag komma fram till att desto högre talet är, så är det bara skönare att bära, mera slitstarkt och att det kanske också binder mera luft – vilket gör så klart att det värmer bättre. Men detta inom rimlighet, så att inte fibern är eller blir för tunn så att den med risk kan brytas eller nötas av.
 



Nog om dess prestanda, det kan beskrivas till leda. Men dock bör jag berätta att ullen kommer ifrån får i Sydamerika, av så klart Merinofår. Där förekommer inte det så kallade ”mulesing”, som är en extremt grym behandling av människan gentemot fåren. Det ska man så klart inte uppmuntra, genom att köpa produkter av rätta fabrikanter istället. Jag tog i alla fall fasta på Magnus önskan, om att verkligen utvärdera hans underställ, eller åtminstone ett av dem. Egentligen så har jag väl aldrig tänkt så mycket på dessa funktioner hos olika klädplagg under årens lopp, men nu har min hjärna börjat jobba sedan dagen nummer ett. Jag tog på mig det kompletta understället vid juletid, och stoppade det inte i tvättmaskinen förrän min bästa kontrollant sade ifrån vid toppjaktens slut. Då tyckte mamma att jag började vara snuskig, rent ut sagt. Men det inte på grund av någon odör eller så, utan mera bara för att ”man kan ju helt enkelt inte gå runt i ett underställ under så lång tid utan att tvätta det”. Det var alltså bara frågan om rent principiella skäl. Min kropp har aldrig varit speciellt snuskig, jag har aldrig svettats nämnvärt mycket måste jag tillägga. Det skiljer sig väldigt från person till person, men min svett är inte speciellt besvärande – ja, om inte folk i min närhet är oärliga förstås, eller har dåligt utvecklat luktsinne så klart. Under den första testperioden så tvättades det som sagt inte, men däremot är jag bra på att vädra kläder. Även om jag övernattar i skogen under en gran eller i en gammal koja, så brukar jag hänga upp plaggen för just vädring. Visst kan de bli kalla tills fram på morgonsidan, men det är värt fräschheten! Och då är speciellt ullen lätt att vädra. Ett syntetiskt tyg går aldrig att lika fort få att bli helt doftfritt. Det binder mera kroppsvätskor, som smuts och svett, och tar därför åtskilliga dagar att vädra ur till acceptabel ursprunglig doft. Resterande del av testperioden så tvättade jag plaggen med en mera normal intervall. Att förmågan blev bättre med regelbundet tvättande tyckte jag mig inte kunna se. Jag behöver knappast längre försöka bevisa hur mycket jag är ute i skog och mark, utan de borde de allra flesta förstå vid det här laget. Så det lämnar jag, men jag har använt stället till allt ifrån toppjakten, till pimpelfisket, vedhuggningen, joggingrundor, promenader, flugbindningsstunder inomhus, tak och snöskottning, skoterkörning, lojakt, bäverjakt, fångst och viltvård, vårfiske och till stadsvistelse. Det blev så självklart detta underställ i min vardag att jag först kom att märka det när jag bytte – till mitt gamla och nästan oanvända ställ av Turima’s fabrikation.
 



Jag kom att tänka på det när jag kom hem ifrån jakten och snön låg med sina femton centimetrar över gårdsplanen, och jag har en skitstor gårdsplan. Precis hela ytan befriade jag till den packade marken i bara mitt underställ, och det var heller inte enda gången. Inte en tanke på att det var minus sjutton heller hade jag! Om jag gick ut efter ved eller ut för att hälla upp mera doftlockmedelsflaskor så hade jag bara understället. Det var väl inget konstigt, ända tills att jag fick på mig alternativet. Jag var hemkommen en annan gång, och hade skidat långt, så visst var jag blöt, speciellt om ryggen där ryggsäcken vilar. Jag klädde av mig till skitunderstället och gick ut för att hämta ved, och jag höll ta mig fasen på frysa ihjäl ute i vedboden den lilla stunden! Då först, kom jag verkligen ihåg min testperiod och vad jag hade på mig för stunden. Sedan noterade jag alla stunder där detta uppkom, fuktig kropp och kyla. Jag stannade vid en tallholme på mina vita skidor och skulle göra upp eld, för eftermiddagståren mellan tjädertupparna, men då hade jag ett annat underställ. Jag fick ett underställ av en vän, en gammal tant. Hon är ganska stor och kraftig, så det måste ha varit i de yngre ungdomsåren som underställströjan nyttjades, om den ens gjorde det då. Hur som helst så passade plagget mig bra, även om jag nästan kunde slå läger i min tröja, fast jag gillade det. Det är mjukt och skönt och storleken gör att det räcker till vid hals och ärmar, men himlar så kallt det är när jag blir blöt! När jag bromsar in mina skidor så brukar en extra tjocktröja åka på, och den korta tid jag stod i tantens underställströja vid myrkanten var en fasa. Fast det har jag så klart alltid känt till – att understället inte är värt mycket i sådana lägen. Men nu när jag fick pröva något nytt, Magnus Frisk’s ställ, så är det utan tvivlanden. I och för sig måste man ha klart för sig det att ett dylikt plagg inte värmer en människokropp i den bemärkelsen. Trots att det skrivs i var och varannan marknadsföring av alla skilda företag med denna inriktning. Du ska inte tro att du räddas i dagen i december när du inte får upp en eld på grund av stormen, bara tack vare ett underställ av äkta ull. Rörelseenergin är fortfarande livlinan i alla lägen, även om hungern gör dig ont i kombination med aktiviteten. Dock så hämmar ullens egenskaper nedkylningen av kroppen, tack vare att det hela tiden strävar att hålla fukten från huden. Oftast är det inte materialet i sig som värmer en människa, eller något annat heller för den delen – utan det är luftrymden runt kroppen för den vetgirige. Men detta är baskunskap som jag inte tänker redogöra för nu.
 



Dry & Warm har varit oförändrat under hela denna period, det har upplevts lika positivt hela tiden. Inte några tecken på kvalitetsförsämringar på grund av slitage, tvättningar eller liknande har kunnat upptäckas. Däremot har jag alltid tyckt att det har varit väl så tunt, även från den allra första dagen. Visst har jag kunnat skönja mina blekfula Trapperben inunder, men det värmer och det, som bara den! Mitt i januarijakten så har jag bara skidat runt i mina ullångkalsonger och sommar Haglöfsarna ytterst. Min mormor har kommit varenda gång jag stannat till på hemvägen och nypt mig i benen, för att besikta mina klädlager och för att försöka känna mina nedkylda ben. Men som där det aldrig har infriats, trots hennes misstänksamheter gälland e mina klädval. Jag har försökt poängtera att jag dels rör mig hundra gånger snabbare än hon, ungefär som hare och sköldpaddssymbolen på åkgräsklipparen. Mormor är sköldpaddan och jag är haren. Det hjälper föga att övertyga, än mindre har det hjälpt att jag talat om att jag har ett nytt underställ som heter Dry & Warm, och att jag testar det åt ett företag. Men huvudsaken är att jag vet, att jag inte fryser. Sömmarna har jag aldrig kunnat störa mig på och delarna är sammanfogade på maskin, på ett mycket förträffligt sätt, knappt märkbart. Blixlåset i kragen har fungerat klanderfritt och storleken är väl tilltagen, där man kan se på en bild att det räcker gott vid ärmsluten. Tröjan når också ända ner en bit över ändan, åtminstone på mig som är av halvlappmodell. Det är mycket skönt på vintern så att det inte kan tjuvdra någon kyla där. Att vakna och krypa ur sovsäcken en frostslagen morgon i april har varit en fröjd. Jag har alltid sovit i understället vilket har skonat både kropp och sovsäck, så det fungerar alltså väldigt bra som sovplagg i skogen. Nu låter det kanske som guld och gröna skogar, men även månen har kratrar som det heter. Det finns endast en liten detalj med detta underställ som inte ens jag kan förklara. I kombination med en tröja av fleece utanpå, så kryper ärmarna på understället upp, utan undantag upp ända till armbågarna – och det går dessutom fort, på bara några minuter av aktivitet. Tråkigt nog så har jag bara kunnat notera detta på Dry & Warm. Då finns det några alternativ; antingen är jag felskapt på grund av mamma eller pappa, eller båda två. Det kan även vara så att det är fleecen som påverkar, så klart eftersom att jag bara märkt det i det sammanhanget. Man kan ju också strunta i denna företeelse, men det är ack så störande. Eller så får andra plagget utgöra ett annat material. En tjockare skjorta kan vara ett bättre alternativ där. Men, men inget att haka upp sig på. Jag kommer hur som helst aldrig att vara utan ett riktigt ullunderställ!

www.ull-under.se




TRAPPERN
Christian Nilsson
Solliden 35, 912 92 Vilhelmina
070-235 10 17

BG:
5527-8832

christian.trappern.nilsson@hotmail.com


www.trappern.se