|
Inget vilt är så jagat som just rödräven tror jag. Jag fascineras
grundligt över dennes förmåga att överleva i alla möjliga och omöjliga
livsmiljöer. Från stad till kalfjäll lyckas den upprätthålla sig. Det som
är mest aktuellt är vakjakt och lockjakt. Att spåra upp räven idag och
försöka skjuta den i daglegan duger nästan inte ens jag till, så det är i
sammanhanget nog inte att tänka på. Åtlar, alltså platser där bete är
utlagt har jag några stycken av, så det är mest realistiskt. Det är
skillnad på vak- och vaktjakt. Vakjakt bedrivs på den mörka delen av
dygnet, när folk och fä allt som oftast sover. Tiden på året är satt till
vintern, dels för pälsens skull och att jägaren överhuvudtaget ska se att
skjuta räven. Snö tillsammans med månsken är det bästa tänkbara, och för
upplevelsen som sådan nästan ett obligatorium! Vinternatten i norra
Sverige blir gnistrande i grått, svart och vitt. Skuggor av den blekvita
skivan i himlavalvet sträcker sig långt utefter snömassorna. Kylan sipprar
in i stugvärmen från den lilla vakgluggen, och påminner om vinterns bitvis
hårda tid för viltet i skogen. Det främjar heller inte att den rödes
tassar gör spår i pärlband bland skogar och myrar. Småviltet får passa sig
och hoppas att nattkvist eller lega blev nogsamt utvald – med tillräckligt
avstånd ifrån den listiges sinnen. Men rätt som det är så kommer den där,
och ibland i svagt ljus förefaller det som att räven saknar ben och svävar
fram. Den rör sig så lätt och rinnande över myren, med blicken ställd mot
människans boning, nu när fönstren inte längre avger tecken på aktivitet
och ljuden inte längre finns. Då kommer räven! Fiende nummer ett för
vakskytten är sömnen. När en tre fyra timmar har lagts åt historien börjar
det bli kämpigt. Har man klarat sig så långt att räven står där och gräver
frenetiskt, är det bara att gnugga sig i ögonen och fullfölja näst
kommande vapenhantering i total tystnad. Räven hör allt. Till och med när
hanen på min gamla kombibössa spändes, bara trettio meter bort! Går
allting bra även den här gången så ligger räven där, när flamman ifrån
studsarpipan har brunnit ut. Att locka räv är enklare på det sättet att du
kan vara mycket mera flexibel. Vakjakten är vi begränsade till mina fasta
åtelplatser som kan vara lite vart som helst, men oftast i bygderna kring
Vilhelmina samhälle. Locka kan man göra vart som helst, från odlingsbygd
till fjällmark. Det går ut på att man imitera med läte rävens bytesdjur.
Pass, klädsel, väder med mera är många viktiga detaljer. Extremt bra
camouflage bör man ha! När räven kommer i vind så tittar den sig noggrant
mot området där ljudet kommer ifrån. På hösten är härmandet av en mus
skrik att föredra, och på vårvintern fungerar harens dödsläte bäst. Kläder
för årstiden, skidor, något att sitta på och lämplig maskering för händer
och ansikte är ett måste. Detta tillsammans med ett väl inskjutet vapen,
som dessutom håller ihop skotten ordentligt! Lockjakten är också bra
utifrån att den kräver korta stunder för jakten, en halvtimme står för den
effektiva delen och sedan att förflytta sig till och från platsen kommer
till räkningen. Räven jagas på morgonen och kvällen, när den antingen
börjar dennes aktiva dygn, eller tänker avsluta natten och söka daglega.
Det är hur spännande som helst att få se något som är på väg emot en, där
man sitter gömd. Många detaljer spelar in för slutresultatet. Alla
nödvändiga instruktioner erhålls före jakten, så några överraskningar ska
inte finnas. Förutom när räven visar sig för första gången såklart!
|