|
Båda två ädelfiskar av rang! Dessa kan väl fiskas snart sagt vart som
helst med utgångspunkt från Vilhelmina. Åtminstone där vattnet strömmar
och forsar. Öringen trivs även i tjärnar och sjöar. Om jag börjar med
harren, min absoluta favorit! I England kallas den ofta
för ”The queen of the river”. Det finns självklart inget att säga
om det. Jag har ett vatten där garanterat en av Sveriges högsta
medelvikter på harr finns! Det är som många säkert nu tror ett strömmande
vatten, men så är inte fallet. En skogssjö kantad av vacker fura och gran
av gammalt snitt är centrum. På min hemsida finns ett flertal bilder på
harr, de flesta av dom är faktiskt tagna där. Jag håller lika fint och
imponerande fiske både på sommaren och vintern. Snäppet värre i upplevelse
är möjligen vinters tid. Du ligger på ett renskinn och blickar ner i ett
hål, där avståndet mellan botten och isen inte är märkvärdigt stort.
Likaså avståndet till dig själv! ”Mormyskan”, som den lilla pirken kallas
vickar förföriskt strax under isen, tillsammans med ett par agnade
maggotar. Ingen fisk har setts på länge och reaktionen läggs på hyllan och
tankarna far iväg – till annat än fisket kan hända. En husmask kryper
rultande på botten och en bäcksländenymf kryper fram i kanten på hålet… -
Oj jäklar! Hålet fylls inom sekunder och en stor grå skugga drar förbi,
lika snabb som blixten! Spöet är nästan utom handen och linan stramar till
bristningsgränsen! Mera lina tillförs och det viner nästan som från en
fiol. Kraftiga ryck och knyckar, den rusar fram och tillbaka medan vatten
pumpar i hålet! Det purpurfärgade ryggseglet svajar in tillfälligt i
synbilden – det är harren! För min egen del är det här säkert vinterns
högsta bland fisket. Boendet är i en koja mitt i vildmarken, där värmen
fås av en gammal kamin. Veden får man hugga själv så dygnet fylls av
aktiviteter, och när middagen är avslutad kvarstår gemenskap i sken av
stearinljus och springor i vedens rum. Nästa dag intas isen när det
behagar, var del har sin tid! En sommarkväll med niofotaren och
vadarstövlarna har också sin näring, som jag heller inte vill vara utan.
Jag har alltid funderat hur folk hinner med så många intressen eller
”hobbygöromål”. För egen räkning ryms jag ju knappt i ett liv inbundet med
jakt och fiske. En harr som släpper bottenstenarna i färd till
rådjursflugan är en syn för själen! Kläckande sländor och solblänk i juni
ger livskraft, behöver en människa verkligen så mycket annat? Ibland läggs
imitationen bakom en sten mitt i forsen och hugget står sedan den prickige
för. Harr som öring… men harren är ändå mera talrik och öringen
statistiskt sett mera begärlig. Arten väljer du själv, det finns sjösystem
för dom båda, tillsammans eller var för sig. Öringen äter helst småfisk
och tar gärna en streamer eller tubfluga i kraftiga strömmar. Jag har
sjöar där båten är nödvändig och spöet ett annat. Trolling är hur vanligt
som helst, oftast med dyr och komplex utrustning. Här förekommer knappast
något sådant, och det behövs heller inte. Är det riktigt djupt kan Rapalan
dras ner med ett blysänke som går nästan ett par meter framför. Då kan
stor öring tas upp till och med mitt i sommaren. Jag fiskar i sjöar som
håller öring lika stora som gäddor! Ja, sedan att dom kanske inte är så
vanligt förekommande är väl en sak – men dom finns där! Det här är
fortfarande bara exempel på fiskemetoder, är du intresserad av någon
speciell fisk så är det bara att resonera fram något möjligt eller
omöjligt…
|