Så här blir Bäverhandskarna till

Här följer en bildserie på hur det sömnads mässigt går till. Steg för steg syns dom olika momenten. Det blir säkert lättare att förstå varför en sådan produkt får ett relativt högt pris, genom att titta på fotografierna. På bilden ses paret som gjordes i kombination med ett nålbundet foder.

Det är nästan så att jag blir en aning bortskämd som får möjligheten att jobba med ett så pass enkelt material som ett färdigt avhårat renskinn. En fröjd, rent ut sagt. När skinnen är fabricerade så här; jämna, släta och mjuka! Mönster med beräkningar och justeringar för storlekar och ergonomi.

Två, som skulle blir ett år gamla – bävrar. Så mycket mer än ett handskpar räcker alltså inte två små bävrar till. Resterande delar av skinnen blir i och för sig flugbindningsmaterial. Den blå burken förvarar pälsen som lossnar vid ut skärningen. Det förpackas och säljs till bindare med högre krav. Att verkligen välja rätt sorters kulor vid den här jakten är extra viktigt!

Här är det tummen som ska sys. Med givetvis dubbel tråd, som självklart också går fram och tillbaka för bästa styrka. Någon sporre för hålmärkning brukar jag inte använda, ibland inte ens markeringar för sömsmån. En skärnål och flacktång är ett måste. Trots det brukar det ändå bli ett visst blodvite. Speciellt när jag nyligen brynat på nålen! Sedan en tumme till…

Allt hantverk tids dokumenteras, för att seriösa prisbilder ska kunna erhållas. Ändå så tycker jag att jag prutar på det mesta i samband med det. Här ingår varken rök- eller kaffepauser! Ja, inte för att jag är någon rökare direkt men… Tummen måste fettas in för att överhuvudtaget kunna vändas. Till det använder jag mitt eget framställda fett eller Arne ”Wilma” Danielssons mycket kända kängskosmorning. Det sist nämnda för doften! Båda tillhandahåller jag.

Handledsremmarna som kan fästas där det passar kunden. Ett par bronsfärgade breda spännen som jag köper från Lycksele Slöjd och Skinn. Läderremmarna sys alltså fast två gånger, en söm går utanför den andra i själva sömsmånen. Den andra utgör handskarnas fogning. Det här håller så länge materialen stoppar!

Den här sömmen som fäster ihop bäverskinnet med renskinnet tar för ett par (2 handskar) drygt fyra (4) timmar! Det mest fruktade momenten av alla, just bara för att det är så tungt att arbeta med. En person som till naturen är observant kanske anmärker att tråden inte är hel utan i delar, något som jag annars gärna propagerar för – odelad tråd. Den mörkare tråden är bara till för att fixera bitarna så att dom inte förskjuts under sömnaden.

Färgskiftningen i lädret beror på olika grad av genomträngning av vattenresistens- och mjukgörnings fett. Nu börjar det likna en handske! Den är väl preparerad inifrån och mödosamt vänd. Handsken är borstad och kammad i pälsen. Kunden får gärna ta emot paret i det här tillståndet, men jag anser att ett dekorationsband längst bak är ett måste.

Ett i mina ögon sett, mycket vackert avslut på handskarna! Men även det här momentet med sina tre lager läder, gör det svår hanterat. Två hål åt gången sylas för att sedan sys, mer går inte. En nackdel är att misstag syns väl. Dom här banden till båda handskarna inklusive spännena tar nästan tre timmar… Hantverk i ordets rätta bemärkelse.

En detaljbild över handledsdelen på slutprodukten, som blir ett smått fantastiskt resultat! Ljuset och färg skiftningarna i både läder och päls är otroliga. Dekorationsbandet trycker jämt och symetriskt fram bäverns päls, som också tydliggör sömmen, vilken kan vara iögonfallande i sig.

Jag minns en gång när jag frågade en bekant som jagar, vad han gjorde med sina skjutna bävrar. – Nej dom där jäkla djuren eller råttorna törs man ju knappt ta i, jag kastar dom direkt i sopcontainern! Det är tur att jag är väl uppfostrad. Exemplet får väl anses lite extremt, men tyvärr finns det sådana inställningar. Skulle du kasta bort det som du nu beskådar? Jag säger då bara en sak; vilka enorma naturens tillgångar det finns!