|
Även om jag så stod och avlivade fåren till dessa sulor så skulle jag i
alla fall inte med gott samvete kunna påstå; att jag har bidragit med
tillräckligt mycket för att kalla det för min Trapperprodukt. Jag borde
alltså ha större inflytande i tillverkningen, eller så klart på alldeles
egen hand ha gjort dom själv - som nästan allting annat på min hemsida.
Mera än gärna skulle jag vilja skapa ett hantverk som detta av egen
maskin, men jag har varken får eller den rätta kunskapen. Däremot älskar
jag att gynna andra fabrikörer i min kategori, då ännu mera människor i
min närhet. Jag har länge tänkt att presentera dessa ullsulor, men jag har
brottats med en hel del tankar och funderingar. Bland annat det att jag
inte på något sätt, under några som helsta omständigheter vill ta skepnad
av en återförsäljare. Jag har redan brutit mot den av mina grundprinciper.
Genom att avbilda min mammas sömnadsalster, och på sätt och vis min
kamrats kåsor.
|
|
Det är bara mitt goda hjärta, om jag får vara domare själv, som har talat
för att hjälpa dom här personerna - att få ut sina, få uppmärksamhet för
sina tvättäkta och genuina hantverk. Då måste jag göra avkall på en del av
mina idéer tills vidare. Tills att jag kommer på ett annat sätt att sparka
i gång dom här hantverkarna. Det började väl med Wilmas kängskosmorning,
att jag använde den själv - för att den var bra. Så ville jag göra en
början för Arnes del också, genom just min hemsida. Ja, hur som helst så
en gnutta prostitution tål nog herr Nilsson. Det är ju trots allt som
rubriken säger: en av Trapperns bästa kompisars mammas ullsulor. Så en
flatlusliten anknytning till mig finns det allt...
|
|
En sån här oarrangerad dag som det här, var det kallt plus moms och
sociala avgifter. Lägg märke till isbildningarna på insidan av mina gamla
favoritkängor. Det var en av de allra sista dagarna som jag gick till
fots, utan skidor. Mitt ärende var att se efter något att skjuta,
fotografera, filma eller fånga. Mårdarrangemangen fanns längst bak i
berget, så kaffet fick bli i mörkret, under dom nigande granarna och
stortallarna intill bäckens fåra. Jag kunde inte hålla mig undan utan
måste ta fram fötterna, den ena foten före den andra och värma dom mot
elden. Oj, så kallt det var! Trots att det också var första dagen med mina
nya - dubbelt så tjocka sulor av ull. Jörnkängan är ju bara höstskor. När
fötterna och sockarna var torra så snörde jag kängorna och klarade mig bra
resten av eftermiddagen och kvällen. Inte kände jag sån stor skillnad
mellan mina äldsta par sulor och mina nya. Ett skickligt gjort par
ullsulor håller i flera, flera år - om dom tvättas och sköts om.
|
|
Att köpa kängor utan lädersmorning är som att köpa en bössa utan pipa,
eller som att köpa en bil utan däck. Att köpa kängor utan riktiga, tjocka
sulor av äkta fårull är som att köpa en bössa utan patroner, eller som att
köpa en bil utan ratt. Jag förstår mig inte på skogsfolk som kan vara utan
någon av dom, eller ännu mera båda tillbehören. Folk köper kängor och
använder dom utan att smörja lädret med fett. Vattnet tränger genom lädret
till slut och hamnar där i ett skikt mellan membran och narv, där pressas
vattnet fram och tillbaka, det belastas mot membranet som förr eller
senare ger vika - oavsett hur bra det än är. Där är det ett långvarigt
tryck som skapar läckaget. Fukten, eller svetten likaväl som inte tar sig
ut ur skon försvinner ju knappast. Den måste tillåtas finnas där, men inte
i direkt anslutning till din hud. För då blir det kallt! Där kommer
ullsulorna in i bilden. Deras främsta avsikt är att binda upp fukten som
kommer ifrån kroppen, till sulan. Den också väldigt viktiga egenskapen är
naturligtvis att isolera mot markkylan underifrån. Korrekt tillverkade
sulor av fårull håller massor med luft, som värmer i mängder! Jag har
varje dag sommaren igenom, ullsulor i mina stövlar. Detta för att hålla
kondensen borta från foten, som nu också dessutom motverkar skoskav.
Ullens goda egenskaper för övrigt, kan väl knappast har passerat någon.
|
