|
Jag måste ju bara göra en uppföljare till min uppkäftiga "Mården och
saxen"... När folk har mycket åsikter, och speciellt då lite sådana som
ogillar det ovanliga och upproriska - då är jag snabbt framme och måste
provocera.
|
|
Det var en kärring på (jo, för nu kallar jag hon inte för käring i
detta sammanhang) Elmiamässan som genast uppsökte mässgeneralen och
klagade på min mård i sin sax. Det var osmakligt och väckte anstötning
tyckte hon. Jag menade att hon måste ta redan på vilken mässa hon besökt;
det var inte frågan om en heminredningsmässa direkt, utan jakt och fiske
förstås. Vad kan man förvänta sig att se där?
|
|
Mården måste plockas undan, eller i alla fall saxen sade man. Åker mården
så åker jag också, svarade jag. Någon mästerkonservator är jag knappast,
men idéer har jag - och dom måste få träda fram.
|
|
Som en liten hjärtkirurg i miniatyr kände jag mig när mörten skulle flås
med skalpell. Det var faktiskt riktigt skoj! Och sedan väldigt utmanande
att bygga en ny kropp av diverse material. Fenor skulle målas och kött
skulle efterliknas, senare allt skyddas av klarlack.
|
