MÅRDEN SOM NYSKJUTEN

En alldeles egenhändigt smidd spik, bara den måste ju vara värd tretusenkronor. Min avsikt att leta brädor och passa in dessa så att det skulle finnas ett färdigt rostfärgat hål, så nära brädans kant som möjligt - för att passa till just den spiken, måste väl också vara värt minst tretusenkronor?

Men nu har det nog brunnit för Trappern tänker du? Åsikter är lika talrikt som människor, förnuftet i åsikterna varierar som folket. En del ger tummen upp, somliga gör det inte. Missundsamma gör tummen ned - för priset.

Jag gillar det! Snö förstärker effekten, det skapar realismen för de som i alla fall vet på ett ungefär hur det kan ha gått till. Mården fångades inte i fälla och den sköts inte för en spets i mitten av september när skinnet var värdelöst.

Nej mården spårades, upp för branter, snett över myrar, längs bäcken, under klippan, förbi ekorrbona, genom råna och utför bergen. Hålträdet, hålet som spillkråkan hamrade, blev punkten i meningen som jägarynglingen diktade. Yxhuggen rullade, studsade... och kom tillbaka. Ögonparet blänkte till och dimmades av krutrök. Trött, småklen i armarna med en nypa hunger i magen sticks stavarna ned i snön. Samtidigt som skidornas bindningar knäpps upp, svänger den fram i remmen över säcken och stöter till i armen - ett par fläckar rött på det vita ärmtyget. Mården hängs upp på kojväggen, i ett lätt snöfall genom svart rymd, det ger nya spår - tills i morgon...